madde

är inte söndagar underbara, när man har rätt till att bara vara utan att känna att man faktiskt borde ha gjort en massa...

tack för en trevlig kväll igår flickor, är alltid trevligt att umgås med gamla vänner...

Vi skrattar, vi gråter, får tiden att gå.
Bästa vänner vi är, min syster och jag.

Igår fick jag ett jättefint ljus med den texten på från min lilla Beccis...blev så glad!

 

I förrgår skulle jag va lite hurtig av mig o tänkte att varför inte ta cykeln istället för bussen, jag och hanna hade planerat och åka till klämmingen så varför inte cykla dit. Jag som inte äger någon cykel lånade min systers... Precis innan jag ska ta mig till tåget med cykeln säger maria: ta det lugnt nu med cykeln för bromsarna är inte så bra... och vad svarar jag, jo: Nej de är lugnt, ingen fara...
Skulle jag inte ha sagt för 300 meter senare gjorde jag en härlig liten vurpa när jag skulle upp på trottoarkanten, när jag väl ligger där som en padda så kollar jag fort runt, pust ingen såg. Sen va det bara att  sätta sig på cykeln och trampa gärnet för att inte missa tåget, väl framme och sitter på tåget ser jag att det kanske inte bara va ett litet, litet skrapsår...Ok, jag kanske är lite fjollig men det gjorde och gör ont! Men men det blev några dopp i klämmingen och tack vare hanna så kunde jag plåstra om mitt lilla sår lite....

Så nu behöver jag lite empati här...tyck synd om mig!

Är för tillfället ödle vakt åt min bror och hans tjej som är på rhodos...så nu vill den ha mat ha de...
 kattla va namnet
 brorsan